Berättelser

Sagan om ägget i bibliotekets bokinkast

En morgon när jag som vanligt skulle tömma bokinkastet så hittade jag ett ägg bland böckerna, jag blev så snopen och tyckte det var konstigt att ägget inte hade gått sönder eftersom det låg många tunga böcker ovanpå. Det såg ut som ett vanligt hönsägg men jag tyckte att det var lite tyngre och skalet kändes också lite tjockare.

Jag tog i alla fall och lade ägget ute i köket och när Birgitta kom så undrade hon om jag glömt att lägga in mitt ägg i kylskåpet!

Det gick några dagar och då tyckte jag att ägget hade blivit större, jag frågade Birgitta om hon också tyckte det och det tyckte hon. Vi lade ägget i en liten boklåda och det blev bara större och större och vi tyckte det var lika spännande varje morgon att komma till biblioteket och se om ägget hade växt ännu mer. Till slut var det så här stort - (visar ungefär som ett litet påskägg).

En dag när jag precis skulle gå hem så hörde jag PLÖTSLIGT ett knak bakom mig, och när jag vände mig om så såg jag att det hade blivit en stor spricka i äggskalet. Jag blev både glad och rädd! Jag kallade på Birgitta och Håkan och de kom springande och stod och tittade på ägget tillsammans med mig. Skalet delades mitt itu och där inuti satt en kramdjursDrake??

Oj vad vi blev snopna, men vi tyckte den var så söt med sina prickar och sina gröna fladdriga öron.

Draken fick bo kvar här på biblioteket i boklådan, och varje dag tittade vi ner i lådan för att se om draken hade växt. Men den blev inte större och såg lika dan ut vecka efter vecka, och tur var väl det för vem vill ha en JÄTTESTOR drake på sitt bibliotek? Varje morgon pratade vi några ord med draken som naturligtvis inte svarade utan bara satt där i sin låda, trodde vi skulle det senare visa sig……

När vår kollega Håkan kom en morgon så var draken inte i lådan, så Håkan blev förskräckt och började leta överallt. Till slut kikade han i lådan där dinosaurböckerna står, och där kikade draken fram. Plötsligt sa draken – De i böckerna är nästan som jag. Men du behöver inte vara rädd för mig, för jag äter inte kött utan jag äter bara fruktskalen som ni kastar i papperskorgen. Så fort Birgitta o jag kom till biblioteket den morgonen så berättade Håkan att draken är levande, fast den ser ut som en kramdjursdrake. 

Åh vad glada vi blev, varje morgon berättade draken vilka böcker han hade läst i på natten, ibland hade han läst om katter, ibland om rymden och en gång när han läst om Emil i Lönneberga så hittade han på en massa hyss. Men det är ganska konstigt med draken för på dagen så kan han inte prata och inte röra sig heller, utan är bara som ett vanligt kramdjur.

Och nu har draken lärt sig jättemycket eftersom han har läst massor av böcker här på biblioteket. Vi är så glada att han kom till oss!

SNIPP SNAPP SNUT nu är den här sagan slut!

Skrivet av  Ellinor  på Vä bibliotek

 

Berättartema för förskolan

Raketens sagor

Under tre tillfällen har Backsläntens förskolebarn i Degeberga fått lyssna på sagor och berättelser. Sedan har de jobbat vidare på egen hand och skapat sina egna berättelser. Barnen på avdelningen Raketen har skrivit egna sagor i grupper och ritat bilder till. Sagorna ställs nu ut i biblioteket.

Det var en gång Jesper, Leo och Filippa som satt och åt tårta och drack milkshake. Då kom en röd, stor eldsprutande drake med två huvuden och en björn med vassa tänder. De krossade huset.

Jesper, Leo och Filippa sprang ut och vidare in i ett nytt hus och sedan in i ett nytt. Draken och björnen sprang efter och krossade husen. Jesper, Leo och Filippa hittade ett metallsäkert hus som ingen kunde krossa.De hittade pengar i metallhuset så de blev rika. De köpte godis och tandborstar och de gifte sig och fick många barn. Där levde de lyckliga i alla sina dagar.

          

Det var en gång 20 stycken riddare som slogs mot en röd drake med tre huvuden. Draken sprutade ut eld, lava och eldelement. Draken dödade en riddare och åt upp den till middag.

Det fanns också en orm med 15 huvuden.

En riddare högg av ormens största huvud. Ormen kunde spruta ström. Det kom fler onda riddare som slog de snälla riddarna. Det fanns ett jättestort slott. De krigade jättemycket och alla krigade mot den stora draken. En riddare föll på den ömtåligaste stenen så att slottet rasade på drakens ena huvud. Draken fick ett blåmärke i nacken.

Den bästa riddaren hade två yxor. Han slog av tre huvuden på ormen och dödade draken. Hans kompis kom och dödade de onda riddarna. Ormen sprutade kolsyra så att alla utom riddaren dog. Ormen fick ett svärd mitt på näsan. Då kom det prinsessor som byggde upp slottet igen.

Tarzan kom och slog iväg ormen och räddade de överlevande riddarna och prinsessorna.

Det kom massor med riddare, skelett, drakar, nya och onda, onda och snälla hamburgare och pommesarmé. De blev uppätna av alla riddare.

Snipp, snapp, snut, nu var sagan slut!

Det var en gång en prinsessa och en prins som bodde i ett trasigt slott utan tak. De hade en bäbis. Det kom ett otäckt monster och ett troll. De bytte prinsbäbisen mot en trollbäbis och en spökbäbis. Prinsen och prinsessan blev ledsna. Monstret och trollet gömde människobäbisen i skogen.

Prinsen och prinsessan letade efter bäbisen. De gick på en spöklig väg och de blev tagna av ett monster. Monstret hade en lejongrop med lejon i men prinsen och prinsessan klarade av att rymma. Mammalejonet försökte ta dem men lyckades inte.

De såg en ljus väg och gick på den. De såg sin bäbis och bytte tillbaka sin bäbis. De gick hemåt. Då kom monstret och bytte den riktiga bäbisen mot trollbäbisen. De sprang och letade igen. Prinsen hittade sin bäbis. Trollet försvarade sig och det blev slagsmål. Prinsen dödade trollet och prinsessan sprang fram och tog sin bäbis. De gick hem till sitt trasiga slott och levde lyckliga i alla sina dagar.

    

 Drakarna i Färlövs grushåla

 

En gång för mycket länge sedan var grushålan ett berg av sandsten, och i det berget fanns en stor grotta. Den var precis lagom stor för att rymma en drakpappa och hans drakbarn. Varje dag flög de båda drakarna ut för att hitta mat.
Där Färlöv ligger i dag, låg på den tiden  stora skogar och ungefär där skolan, dagis och biblioteket ligger, låg då ett vackert slott. För att hålla drakarna på gott humör, ställde prinsen som bodde i slottet ut mängder med mat varje morgon. Oftast var det rester från kvällens slottsmiddag, det kunde vara allt ifrån kycklingben och hartassar, till hjortstekar och kräftskal, eller äppelskruttar och bananskal. Det var ganska praktiskt, man slapp ha gammal mat liggande som drog råttor och flugor och så kom ju maten till nytta. Fanns råttor i högarna åkte de också ner i drakmagarna.

På slottet var det fest nästan varje kväll och drakarna åt och åt och blev större och större. Varje natt lade dom sig att sova i sin grotta. Men eftersom de åt så mycket mat hade de ofta ont i magarna och de vände och vred sig och fes så det rungade. Men när drakarna rörde sig, maldes stenen i grottan allt mer sönder,  och när stenen maldes sönder blev den till grus.

Varje morgon innan de gav sig av för att äta var de tvungna att städa undan all grus. Till sist fanns ingen grotta kvar utan den hade förvandlats till grus, och därför blev drakarna i Färlövs grushåla tvungna att flytta. Och så vitt jag vet har de aldrig kommit tillbaka.

 Författat av Annice berättad på Hästskon i Färlöv

Anita berättar på Hästskon

Hejsan alla barn!

Jag heter Ludde och bor i närheten av Färlövs kyrka. Där bor också min stora fina fågel som är en falk.
Fast det är inte så ofta han är hemma, för han gillar att flyga högt upp i luften och spana. Han har varit borta flera dagar, om ni ser honom så kan ni väl säga till honom att han ska flyga hem till mig!

Ni ser ju att jag en gammal man, mina tänder börjar bli lite dåliga och jag hör och ser inte så bra. Men när jag var en liten pojke så berätta min far en hemlighet för mig som hans far hade berättat för honom.

Vill ni veta vad han berättade?

Jo, för länge, länge sedan bodde det en riddare här i Färlöv nära kyrkan. Han hade en fru, men inga barn. När han skulle iväg någonstans så red han på sin stora vita häst.  En dag berättade hans fru att de skulle få ett litet barn tillsammans och nästan samtidigt fick han veta att han skulle rida långt, långt bort till ett annat land och hjälpa folk. Han ville egentligen inte rida iväg utan stanna hemma och vara med sin fru och vänta på att den lilla babyn skulle komma. Men han var tvungen att ge sig iväg, innan han red så sa han bad han sin fru att hon skulle låta snickaren bygga ett torn på kyrkan i Färlöv.  Det lovade hon honom att så skulle det bli. Hela tiden riddaren var iväg så tänkte han på sin fru och undrade om babyn kommit, om det hade blivit en flicka eller en pojke? Så en dag så blev det äntligen dags för honom att rida hem, hans stora vita häst var jättesnabb och det dröjde inte många dagar för han på långt håll fick se Färlövs kyrka. Oj, vad han blev förvånad för det var inte ett torn på kyrkan utan två! Hans fru hade haft två små barn i magen, en liten flicka och en pojke. Riddaren blev så klart jätte glad!

Min far berättade också för mig att riddaren hade grävt ner en skatt där han bodde!

Och det har jag tänkt på hela mitt liv, en skatt ned grävd i Färlöv. Så en dag fick jag se grävmaskiner utanför kyrkan och då gick jag dit och tittade. Där var en man som hette Anders och han berättade att det fanns ett stort hus som varit täckt av jord som man hittat. Oj, så spännande! Tänk om det var riddarens hus som de hittat! Anders visade mig trappan som de grävt fram och massor med tegelstenar och andra stora stenar. Jag letade lite efter skatten men det jag hittade var mest gamla spik, fast jag tror jag hittade en medalj som kanske riddaren hade haft.

Jag har också med mig för att visa er den fina ljusstake som jag fick av min far som han hittade i jorden när han var liten, kanske det är riddarens? Vad tror ni?

Annice berättar på Kastanjelund

Lärkans tillblivelse

En gång för mycket länge sedan levde en mäktig kung i sitt rike. Hans rike blev större och större eftersom hans krigarhär var ofantligt stor och inte nog med det han hade en krigsflotta som var större än någon annan skådat.

Men det fanns ett moln på hans himmel, ett litet rike med en kung med stor tur Nisos. Hans tur var så stor att varje gång kung Midas (som han hette)varje gång han skulle inta landet, drabbades av lika stor otur som kung Nisos hade tur. Antingen drabbades hären av magsjukor eller slog blixten ner i deras läger. Någonting hände alltid när det var dags att belägra staden.

Men kung Nisos hade en dotter som hette Scylla, och när hon en dag vandrade uppe på stadsmuren fick hon syn på kung Midas och blev handlöst förälskad.

Nu förhöll det sig så att kung Nisos tur satt i en ljus hårlock som fanns i hans annars så mörka hårsvall. Detta kände Scylla till, så en natt när alla sov, smög hon sig in till Nisos och klippte av den ljusa locken. Dagen efter intog Midas Megara som riket hette.

Men kung Midas ville inte veta av Scyllas kärlek, och i förtvivlan kastade hon sig nerför stadsmuren för att ända sitt liv. Men Scylla dog inte, utan Gudarna grep in och förvandlade henne till en lärka. Samtidigt förvandlade de Nisos till en hök. Och än i dag jagar Nisos sin svekfulla dotter.

Fritt tolkad av mig efter en berättelse på Sven Hanssons blogg http://storysven.blogspot.com/2011/04/varens-forsta-larka.html