Sara Arámbula på Tollarps bibliotek

Skånska skrönor

En ruggig onsdagskväll i mitten av december vandrar vi väntande fram och tillbaka. Kommer hon inte snart? Men så hör vi ytterdörren till biblioteket öppnas och hon kommer in med två kandelabrar i högsta hugg. Hon är på plats och vi andas ut. Tillsammans får vi kandelabrarna med stearinljusen på plats och släcker lysrörslamporna i rummet. Den dämpade belysningen med levande ljus ger en fin inramning till den stundande berättarkvällen. Folk börjar komma, småpratar med varandra och med kvällens gäst. När klockan är slagen är alla sittplatser upptagna och Sara Arámbula intar scenen. Hon är apotekaren som numera lever på sitt berättande och 2009 blev nordisk mästare i berättande. Ikväll gästar hon Tollarps bibliotek för att berätta skånska skrönor. Vi får oss en lång rad av humoristiska och dråpliga skrönor serverade på ett underhållande sätt. De handlar om allt från spöken och snapphanar till chokladkalendrar, fyrkantiga ägg och en lus stor som en gris!

Kvällens första berättelse utspelar sig i Skepparslöv. Där bodde Saras mormor och morfar och där invid kyrkogårdsmuren förvarades ved i stora staplar för att användas till uppvärmningen av byns kyrka och skola. Men brännehögarna hade en tendens att sjunka lite väl fort och fortare på nätterna än på dagarna… Morfar bestämde sig för att ta fast vedtjuven och uppfinningsrik som han var spände han upp snubbeltråd runt högarna och en tråd som gick därifrån in i sovrummet. Den tråden hade en liten pingla i änden och nu skulle han höra så fort någon försökte sig på att stjäla bränne. På kvällen lade sig mormor och morfar för att sova, men det dröjde inte länge förrän den lilla klockan pinglade och morfar for upp. Nu gällde det! Han skyndade sig ner för trappan, fick på sig sina tofflor och klev iväg mot brännehögarna. Han insåg dock snabbt att i sin vita nattskjorta och med nattens klara månsken så skulle vedtjuven snart se honom om han kom klivande på detta sätt. Så han tog sig in på kyrkogården och började smyga fram mellan gravstenarna. När han kommer fram till den del av kyrkogårdsmuren där veden ligger så ställer sig morfar uppe på muren och ropar: ”Nu tar jag dig din jävel!” Hoppar ner och ska springa efter tjuven som är på väg därifrån. Men att hoppa i mörker och med tofflor på fötterna är ingen bra kombination. Morfar vrickar foten och kan inte springa efter tjuven som han ser försvinna i fjärran… En annan person som är ute denna natt är distriktssköterskan. Hon är en stursk kvinna, som inte är rädd för något och som absolut inte tror på spöken eller andra vidskepligheter. Efter ett nattligt sjukbesök kommer hon nu cyklande mot kyrkan. När hon närmar sig kyrkogården anar hon något vitt fladdra mellan gravstenarna. Vad kan det vara? Hon saktar in för att kunna se vad det är. Men så står plötsligt en vit gestalt uppe på kyrkogårdsmuren och ropar med hes stämma: ”Nu tar jag dig din jävel!” Distriktssköterskan som aldrig har trott på gengångare eller andra vidskepligheter ändrar på en gång uppfattning och cyklar, som hon aldrig tidigare gjort, för att komma så fort som möjligt ifrån platsen. Dagen därpå beger sig mormor till byns affär för att handla och där inne står distriktssköterskan och berättar livligt om att hon under natten mött ett spöke vid kyrkogården. Då börjar mormor i sitt stilla sinne undra om detta spöke kan ha något att göra med morfars nattliga tjuvjakt… Ett litet smakprov på Sara Arámbulas skrönor!

Förr i Färlöv

Så var det dags för berättarcafé på Färlövs bibliotek. Uppslutningen var stor, många Färlövsbor hade tagit sig till biblioteket för att lyssna på de lokala berättarna. Vi fick lyssna till berättelser inspirerade av en gammal kasse upphittad på en vind. En kasse som visade sig innehålla kassakvitton från tidigt 1900-tal gällande Färlövs IOGT-rörelse. Från kvittona kunde man utläsa tex vad som fanns för olika industrier och hantverk,vad man åt och drack, var man handlade, och inte minst vad det kostade. Kaffe var en ständig utgift för IOGT, man köpte också cigarrer för festerna och bengalisk eld till nyårsfirande. Vetebröd och småbröd skickades från Kristianstad med tåg. 1917 uteblev småbröden från leveranserna, det var nämligen brist på smör pga kriget. I oktober 1908 blev det invigning av det nya IOGT-huset, vackert beläget i furuskogen och med 3 hyreslägenheter och en samlings lokal som sades kunna rymma 300 personer.

Från IOGT till StenOls lanthandel i Färlöv. Att flytta från storstaden Malmö till landsorten Färlöv var inte lika populärt hos alla i familjen Sten Olsson. En av sönerna vände ”mössan bak och fram” fick vi veta. Men familjen trivdes och affären sköttes förträffligt till Färlövbornas stora glädje. Utbudet av varor var minst lika stort som i dag, men betydligt mer variationsrikt. Allt man behövde fanns i princip att tillgå. Behövde man emellertid mjölk och andra mejeriprodukter fick man länge gå till mejeriet. Var man inte stadd i kassan fanns alltid möjlighet att skriva upp i en bok, och betala längre fram. Någon ränta var det inte tal om. StenOls var känd för sin stora generositet, ingen i Färlöv skulle behöva vara utan det nödvändigaste. Att flytta från Malmö till Färlöv, var nog så långt men från Västmanland till Skåne var det betydligt längre. Detta gjorde vår sista berättare, hon flyttade hit och hittade kärleken. En kväll cyklade hon uppklädd i ridkläder längs byavägen när hon första gången ser sin tillkommande komma körande i röd sportbil. Andra gången är hon inte lika uppklädd, utan kommer direkt från betstycket. Denna gång blir hon erbjuden skjuts och det tar inte lång stund innan cyklen ligger i diket och hon sitter i bilen. Denna kärlek håller än i dag. Skånska språket bjöd på många svårigheter och många var missförstånden. Men inga svårigheter var för svåra att överbrygga, och är det inte så att kärleken övervinner allt?

Berättarafton i Degeberga

Tisdagen den 29 november var det berättarafton i Hembygdsparken i Degeberga. Samlade kring fint dukade småbord och i stearinljusens sken, lyssnade vi på många underhållande berättelser och fikade på Café Trolldegens goda, hembakta kakor. Först ut med att berätta var 7-åriga Tindra, som berättade en både läskig och söt spökhistoria. Tindra drog igång berättandet och efter denna strålande inledning fick vi höra massor av historier – både roliga, sorgliga, sanna, påhittade och kanske en och annan extra ”kryddad” berättelse. Många historier handlade om hur det var i Degeberga förr i tiden, men även en och annan berättelse som utspelade sig mer i nutid berättades, som till exempel den om linet och mössen. Den handlade om stadsborna som flyttade till en gård på landet för att prova på linodling. Med ett stort engagemang såddes och skördades linet och allt var gott och väl. Linet förvarades i gårdens gamla hönshus där det hängde och torkade. Denna höst var dock gårdens invånare förvånade över att gården verkade helt fri från möss – inte en enda mus hade synts till. Detta fick sin förklaring då hönshusets dörr öppnades och linodlarna fick se sitt verk förvandlat till världens största musbo! Linet som hängt på tork användes både som mössens ”motorväg” och som deras gourmetmiddag. Många lyckliga möss, men med affärsidén att odla lin blev det inget av! Vidare fick vi bland annat höra en sägenomspunnen fiskehistoria om hur fiskare från Degeberga blev varnade för storm av en pojke som plötsligt dök upp mitt på havet, roliga episoder om byns originalpersoner och detaljrika barndomsberättelser. Vi fick också veta att den första hopsydda kroppsdelen i Sverige tillhörde en bonde från Degebergatraken. Bonden råkade hugga av sig tummen när han skulle nacka en höna. Tocken i hönsgården var kvickt framme och snappade åt sig tummen medan den stackars bonden åkte iväg till doktorn. Men doktorn for tillbaka till gården och fick fatt på tummen som tillslut syddes fast. Slutet gott, allting gott, och bonden kunde använda sin tumme som vanligt igen! Ett stort tack till alla som delade med sig av sina historier och som berättade dem med så mycket inlevelse och värme. /Jessika

Stora Lusens skinn

För att ALLA barn och elever i Kristianstad kommun ska få ta del av kultur iförskolan och grundskolan har Barn- och utbildningsförvaltningen och Kultur- och fritidsförvaltningen arbetat fram en modell som heter KULTURNYCKELN. Biblioteken bjuder in alla 6-åringar till sitt närmsta folkbibliotek för att bl a väcka barnens intresse för berättelser, böcker och läsning. De får då ”Barnens andra bok” av Siv Widerberg som gåva. 6-åringar från Väskolan och Öllsjöskolan har under hösten varit på besök på Vä bibliotek. De fick då inte bara biblioteksinformation och sin gåva , de fick också sagan ”Stora lusens skinn” berättad för sig. De lyssnade med stort intresse och blev så inspirerade att de tillbaka i skolan gjorde fantasifulla teckningar till sagan för att sedan ställa ut dem på biblioteket.

Berättarvandring på Gamlegården

Måndagen den 7 november var det dags för Berättarvandring på Gamlegården. Ellinor, som höll i vandringen, mötte upp vid en av förskolorna och traskade sedan iväg med ett gäng förväntansfulla barn och förskollärare. När Ellinor var liten bodde hon i området och hon har många minnen från den tiden som hon gärna delar med sig av. Under vandringen stannade gruppen till vid flera olika platser där Ellinor berättade historier från sin uppväxt och visade bilder på hur det såg ut på den tiden. Barnen fick bl.a. berättat för sig, att ungefär där deras förskola finns nu, gick grisar och bökade omkring när Ellinor var liten. Andra minnen som Ellinor delade med sig av var t.ex. när hon var skolpolis, när hon och en kompis försökte tygla ett vilt föl och en skolavslutning som slutade med ett gyttjebad. Till sist visade Ellinor var hon hade bott som liten. Efter en dryg timme var vandringen slut och barnen tillbaka vid sin förskola. Där grisarna bökade på 60-talet.

Sagor från Äsphult

7/11 Äsphults bibliotek. Per Gustavsson berättade under rubriken "Sagor från Äsphult". David Julius Billengren var provinsialläkare i Ljungby, men uppvuxen i Rickarum. 1845 skickade han in sagor, som han hört i barndomen, till insamlingen av svenska folksagor. Per Gustavsson återberättade dessa sagor. Den första var "Tuppen och kvarnen som malde silverpengar". En bonde hade en kvarn, som malde silverpengar. Denna kvarn tog kungen ifrån honom. Men bondens tupp bestämde sig för att gå till kungen och ta tillbaka kvarnen. Och det lyckades han också med efter många strapatser och - förstås - list och mod. Den andra sagan "Guldäpple med silverblad" handlar om en prinsessa som blir dödligt sjuk och det enda som kan rädda henne är att äta av ett guldäpple med silverblad. Den som kan ge henne ett sådant äpple, ska få gifta sig med henne. Alla går bet utom en fattig bondson - den yngste av tre bröder. Han inte bara klarar av att ge henne äpplet utan också alla utmaningar som kungen, trots löftet, utsätter honom för. Hans mod, godhet och ärlighet belönas. Den tredje sagan "Kung Lindorm" berättar om en kung, som var förtrollad av en häxa. Varje gång han gifte sig, förvandlades han på bröllopsnatten till en orm och dödade sin gemål. Tills en dag en flicka fick reda på hur hon skulle häva förvandlingen. De flesta sagor som kom med i dessa insamlingar var väldigt rumsrena. Men Per Gustavsson menar att många folksagor kunde vara fräcka och gav exempel på en sådan. Denna finns återberättad av Ola Nilsson i Liarum, som vandrade runt och samlade in ordstäv, sagor och sägner. Den handlar om tre frispråkiga flickor från Småland. Vi fick också höra en äkta Bellman-historia.

Som avslutning fick vi höra om Per Tyrssons döttrar i Vänge, en gård i Olarps by i Äsphults socken. Per Tyrssons gård var välmående, men han hade en hemsk spådom över sig: Hans tre söner skulle dräpa hans tre döttrar. Trots att han gjorde allt för att detta inte skulle hända, kunde han inte hindra det. Förutom sagor bjöds vi på kaffe och hembakad kaka. Tack Ann-Kristin för detta!/ Karin

Sov inte utomhus med öppen mun

Sara Arámbula var på Färlövs bibliotek den andre november och berättade några av sina fängslande, skrämmande och underhållande historier om svamp. Att ligga utomhus och fundera kring hur en snigel tar sig ner från en svamp, visade sig inte vara helt riskfritt. Sniglar är som sagt långsamma, och är man det minsta trött riskerar man att somna och brukar man då sova med öppen mun och finns det mördarsniglar i trädgården. Ja, då lever man farligt. Hur tänker jag inte avslöja här. Om man har tonårsbarn som man vill ska bli avskräckta från att nyttja alkohol. Då kan man använda sig av bläcksvamp, fick vi veta. Bläcksvampen har en antabuseffekt som verkar upp till en vecka. Denna egenskap hos svampen utnyttjade en orolig pappa i en av Saras historier. Slemsvampen har en alldeles egen känsla för var maten finns någonstans och kan för egen maskin förflytta sig långa avstånd. Sara hade två grenar med slemsvamp med sig till beskådande, och en av slemsvamparna var spårlöst försvunnen när Sara packade ihop sina saker. Vårt letande har fortfarande inte gett resultat, kanske har svampen funnit en oemotståndlig bok att knapra på. En mycket trevlig kväll efterlämnande några kalla kårar krypande ner utefter ryggraden. Skrivet av Annice bibliotekarie i Färlöv

Mördarsniglar på Arkelstorps berättarcafé med Inga Kindblom

Det är mulet och tråkigt skymningsväder hela dagen. När mörkret sänkt sig och biblioteket har stängt för dagen så knackar det diskret på ytterdörren. Det är dags för berättarkafé på Arkelstorps bibliotek och tretton intresserade åhörare har hittat hit. Rubriken är ”Märkliga historier” och berättaren som ska underhålla oss heter Inga Kindblom. Inga har tidigare arbetat som intendent på Regionmuseet i Kristianstad, men efter pensioneringen så har berättandet blivit allt viktigare för henne. Inga brukar blanda människoöden, självupplevda händelser, sägner och olika historier, både från Kristianstadstrakten och från andra delar av landet, i sitt program. För att skapa stämning så är bara några få lampor på medan tända stearinljus står lite här och var. Den här kvällen inleder hon med att berätta om de ruskiga konsekvenserna av att hitta mördarsniglar i sin rabatt. Flera av åhörarna bidrar med metoder att bli av med sniglarna, men någon tycker också att vildsvin är bra mycket värre att få in i sin trädgård än mördarsniglar. Sedan är det dags för en liten paus, då åhörarna sprider sig i bibliotekslokalen för att fika, samtala och titta på böcker, naturligtvis. När kaffet är uppdrucket, släcks lokalen ner igen och vi sätter oss för att lyssna vidare på Inga. Hon frågar hur många som läste ”Nils Holgerssons underbara resa” av Selma Lagerlöf när vi gick i skolan. Det är främst de lite äldre i gruppen som jakande höjer en arm till svar och hon frågar vad de kommer ihåg från boken. Det blir lite blandade svar, historien från Karlskrona med Rosenbom nämns och naturligtvis gåsen Akka. Sedan börjar hon berätta en av historierna från boken, det är berättelsen om en prost från Delsbo socken och vad som hände honom en nyårsnatt för många, många år sedan. Anledningen till att hon valt att utgå från Selmas bok är att Inga för några veckor sedan var i biblioteket när en låntagare återlämnade boken och denna berättade att hon inte hade läst boken sedan hon gick i skolan, men nu hade hon läst om den och friskat upp minnet. Och den var fortfarande en spännande och välskriven bok: se där – ett boktips! Inga avslutade kvällen med att berätta om Björketorpsstenen som finns i Blekinge, det är en runsten med en varnande inskrift om vad som kan hända den som på något sätt stör eller försöker förstöra stenen; i bästa fall blir det bara skrämselhicka och i värsta fall ond bråd död. Jag tackade Inga för de spännande historierna och har lagt till ”Nils Holgerssons underbara resa” på min att-läsa-lista. Helene, bibliotekarie i Arkelstorp

Spänning in i sista minuten med ”Fantastiska berättelser” på Vä bibliotek!

På Vä bibliotek började torsdagen den 27 oktober nästan som en riktig Halloween rysare . På morgonen satt förväntansfulla förskolebarn på golvet och på små stolar och väntade på att föreställningen ”Fantastiska berättelser” skulle börja kvart i nio. Men det var någon som saknades! Rudolf Fantast hade ännu inte anlänt och det var ju han som skulle hålla i föreställningen. Klockan blev 08.43 och vi såg inte till någon Rudolf, då började jag som bibliotekspersonal tänka ”Hjälp han kommer kanske inte”! Men 08.44 så stod han plötsligt där i dörren! Stackars Rudolf hade hamnat mitt i en massa vägarbeten på sin väg från Malmö till oss. Så vår väntan och längtan varade ända in i sista minuten kan man säga! Men nu startade en sprudlande berättarstund igång, Rudolf ville ha förslag av barnen på saker, djur,färger eller människor! Det blev tre föreställningar denna förmiddag och barn från dagbarnvårdarna och fem förskolor skapade verkligen massor av fantastiska berättelser tillsammans med Rudolf och här kommer ett exempel från varje föreställning. · Det var en elefanten och en zebran som träffade på en röd självlysande kanin som hade fått sin konstiga färg när han råkat ramla i en tunna. När elefanten erbjöd kaninen att ta ett bad så blev det verkligen tokerier som slutade med att elefanten hade fått rosa underben och zebran var inte längre svart/vit utan svart/rosa! · En annan berättelse handlade om Tyrannosaurus pappa rex och hans barn Tyrannosaurus baby rex som myrorna lärde att rita och sen ritade de ett stort berg med teckningar så de själva försvann. Då fick deras pappa hjälp av en långhals att leta upp barnen, långhalsen såg förfärlig ut med bl.a. en blöja på huvudet. · Vid sista tillfället var det ett lejon som var ledsen för att han inte hade några barn. Han träffar en flicka som han hjälper att leta efter hennes bortsprungna katt. De blir beskjutna av en katapult som en ilsken kanin laddar. Rätt som det är kommer det en sko flygande från katapulten och strax efteråt kommer Zlatan och letar efter sin sko! Det händer mycket, men slutar så fint med att lejonet får sex kattungar som han kan vara pappa till J Det var flickans katt som fick kattungarna i flickans famn när hon och lejonet lyckats hitta den bortsprungna katten. Ja, det var verkligen en underbar fantasi barnen har, det blev en rolig förmiddag. Och Rudolf han berättade också en egen historia om hans pappas hund Tessan som kan räkna. Och snipp snapp snut nu är inlägget slut!/Ellinor

Berättarrazzia på Hästskon

Ludde och AnnaBell gör sig redo för berättar-razzia.

Teckningar inspirerade av Trollmor

Här är några av de fina teckningar,

som Hästskons barn gjorde efter att ha lyssnat på Trollmor.

Fantastiska berättelser på Degeberga bibliotek

Tisdagen den 4 oktober hade vi besök av Rudolf Fantast från Obanteatern på Degeberga bibliotek. I föreställningen ”Fantastiska berättelser” bjöds förskolebarn i åldrarna 4 – 5 år, in i berättelser och hjälpte därmed till att styra dess riktning. Historier växte fram genom förslag från barnen om vad de ville ha med i en berättelse (saker, människor, djur etc.) och genom idéer på hur historien skulle fortsätta. Rudolf och barnen skapade tillsammans de mest enastående berättelser, både spännande och roliga. Berättelsen ”Lisa och den flygande jackan” handlar om flickan Lisa som en morgon upptäcker att hennes jacka kan flyga. Men denna morgon är det inte bara jackan som kan flyga utan även bilen som Lisa åker i till skolan. Med hjälp av sin jacka lyckas Lisa slutligen komma fram till skolan. I historien om ”Det levande skelettet Fredrik” mötte vi det livliga benranglet som genom en rad händelser fick ögon, tänder, mun och hud. Tillslut fick skelettet Fredrik även en riktigt bra kompis. Många goda skratt, fantasifulla förslag och engagerade medberättare gjorde dessa berättelser till något alldeles fantastiskt! /Jessika

Kerstin berättar för Backsläntens barn i Degeberga

Nalle är ensam hemma. Han ringer på hos grannen Ödlis och frågar om de kan leka men Ödlis är sjuk. Tråkigt tycker Nalle. Men kanske Fladdris vill leka? Nalle ringer och frågar. Nej svarar Fladdris, jag leker redan med Nalla. Nalle skriker att Fladdris är dum för man kan visst leka tre. Nej svarar Fladdris. Gnabb och gräl och luren på. Nalle tvärarg och sur, lägger sig i sängen och vill inget. DÅ ringer det på dörren - utanför står Fladdris och Nalla! Ska vi leka? JA säger Nalle! Denna lilla berättelse illustrerad av gosedjur berättade jag för treåringar idag på Backsläntens förskola i Degeberga. Ögon följde uppmärksamt Nalle och hans kamp för att hitta en lekkamrat. En kort berättelse men ett innehåll vi alla känslomässigt upplevt! Temat var känslor och den bok som jag sedan läste var ”Monster i mörkret” – en tacksam bok att röstmässigt dramatisera. Treåringar kan lyssna och de gör det uppmärksamt! Att mötas i en berättelse är roligt och att plantera berättelsers frön är ingen dålig arbetsuppgift! 20111003 Kerstin Lovén Bibliotekarie i Fjälkinge

Planeringsdagar med berättarinspiration

Under våra planeringsdagar på Kastanjelund 8:nde och 9:nde september ägnades kvällen och förmiddagen åt berättande. Vi i filialernas programgrupp höll i berättarövningar under kvällen.

Till kvällens sista punkt hade vi lyckats fiska fram två urgamla ålafiskare.

Under dag två inspirerade Per Gustavsson oss, med berättelser och berättarövningar. Berättelserna finns överallt, det gäller bara att fånga dem.

Trollmor berättar för Färlövs barn

Den 13 september besökte Trollmor Färlövs bibliotek. Drygt 40 4-5 åringar lyssnade på sagan om Turali, en trollunge som inte var som andra trollungar. Trollungar ska ju vara busiga och de ska abslolut inte gilla vatten och att tvätta sig. Men Turali älskar att sitta vid bäcken och plaska med sina fötter. Trollmor är bekymrad och måste be häxan om hjälp..

Av berättelse och trolska toner från fiol och cittra trollbands både barn och vuxna

Först ut!

På Degeberga bibliotek har vi kört igång med berättartemat för förskolan. Vi samarbetar med förskolan och hembygdsföreningen i Degeberga. Barnen är indelade i tre olika grupper; 5-åringar, 3-åringarna och Magleladan i Maglehem. Under tre olika tillfällen kommer barnen få möjlighet att få lyssna på sagor och berättelser. Sedan får de jobba vidare på egen hand och skapa sina egna berättelser, som de kommer att berätta, när vi träffas för fjärde gången. Första tillfället är förlagt till Furumöllan i Degebergas hembygdspark, där Annika Blom berättar sagor och sägner från bygden för barnen, bland annat om den gyllene hästen från Lyngsjö och pysslingarna i Forsakar. /Jeanette