Draken på Vä bibliotek

Vår bokdrake ”Bokis” har nu funnits på Vä bibliotek i 5 år och det ville vi gärna uppmärksamma tillsammans med förskolebarn från Vä och Öllsjö. Så vid tre tillfällen i april kom 4- och 5 åringar till biblioteket här i Vä för att vara med på vårt draktema. 

Vi förmedlade drakberättelser på olika sätt:

Påhittade ”Sagan om ägget i bokinkastet” berättades. Polska folksagan Draken från Wawel framfördes med hjälp av pinndockor.

Pipliotek, (liten ombearbetning av Lorenz Paulis bok) berättelsen framfördes med hjälp av olika handdockor, dockor.

Den påhittade sagan finns att läsa under ”Berättelser” här på bloggen.

Några av berättelserna förmedlade även bibliotekskunskap precis som skattjakten också gjorde via ledtrådarna. 

Draken som vaktade skatten var så hemsk att man kunde bli lite rädd för honom!

Skrivet av Ellinor på Vä bibliotek

Berättarvandring för Färlövs skolbarn

Under vecka 16 hade några av Färlövs pensionärer engagerats för att berätta om några platsers historia. Dessutom berättade kyrkovaktmästare Janet Braun om kyrkan för de mindre barnen.

Kerstin Sjögren Fleischer berättade inlevelsefullt om monumentet som Carl Adam Wrangel uppförde till sin egen ära. Minnesstenen invigdes 1825, och firades då med en stor fest.

"Till minne av hans excellens Carl Adam Wrangel. För vad? Se dessa odlade fält
denna trevliga bygd, och spörj de tacksamma underhavande, som reste stenen."

Gunnel Schöld hade tagit sig an skeppssättningen och runstenen vid almhaga. I strålande sol och isande vind berättade hon om både utgrävningen, vikingatiden och runskrift.

Runstenen vid Almhaga.

Birgit Olsson ledde barnen runt till alla de olika affärer som tidigare funnits i Färlöv. Då fanns inte bara Ica Nära, utan utbudet av affärer var betydligt större.
Att det funnits en pestkyrkogård i Färlöv fick barnen veta av Irja Friberg.
Skånska prinsessan på Araslöv, berättade Birgitta Hardefors om.
En mycket händelsrik vecka med mycket frisk luft och många historier för barnen. Nu väntar vi bara på barnens utställning, som kommer att visas på biblioteket.

Berättardag i Degeberga

20 mars ordnade Degeberga skol- och folkbibliotek en dag med fokus på berättande för klasserna F – 5 på Degeberga skola. Klasserna gjorde berättarövningar, såsom att berätta utifrån saker, till exempel: Varje elev får välja var sin knapp ur en ask och berätta var knappen suttit och vem som ägt den. Ett föremål, ex en penna skickas runt och den som får pennan säger ”Ni tror att detta är en penna, men det är en …. och den ska jag använda till…..”. Varje elev får en sak (ex strumpa, sax, bok, miniräknare etc.) och berättar en kort historia där denna sak ingår.

Berättarpedagog Siw Svensson från Sagobygden berättade roliga, spännande och lite läskiga historier för eleverna i biblioteket. Vi fick höra sägner om sagomonsterna Gloson och Lindormen, sagor såsom Den förtrollade pissepottan, Sagan om lusen, Prinsessan och grodan och flera andra berättelser. Mycket uppskattade berättarstunder av både hänförda elever och lärare.

Samma kväll hölls en berättarafton med Siw Svensson för allmänheten på Degeberga bibliotek. I stearinljusens sken lyssnade vi på fängslande och magiska sagor och sägner - alla under temat: Sanning eller lögn? TRO VAD DU VILL!

Christina Claesson berättar om Kassnallen och andra modiga

I slutet av mars kom Christina Claesson till Färlövs bibliotek och berättade för barn och och vuxna. Det var berättelser om stort mod och om att vara annorlunda. En berättelse tipsade oss om hur man kan bli rik på ett något annorlunda sätt. Hon berättade om hunden Blido som var så modig att han vågade sig till dödens rike och Kassnallen som trodde att han hörde hemma i helvetet, eftersom han hade ena foten bak och fram. Christina berättar på ett medryckande sätt, som gör att man glömmer tid och rum, och för en stund hamnar i en annorlunda verklighet. Ett rike i fantasins värld...

Berättande på Vä bibliotek om "Hur det var förr" för årskurs 2

Den 16 mars kom elever från Väskolan till Vä bibliotek för att lyssna när Boel och Greta berättade om hur det var på 40-talet. Klassen delade upp sig så att hälften lyssnade till Boel och hälften till Greta, sedan bytte de. Greta bodde på en lantgård och hade flera syskon. En syster brukade göra bollar av små tygbitar som blev över vid klippning av remsor till trasmattor. Tygbitarna stoppade hon i en strumpa som hon klädde med tyglappar som syddes ihop med langettstygn. Greta tycker att det är synd att hon inte har en sådan boll kvar och tipsar eleverna om att de ska spara leksaker de tycker om. Kan vara kul att ha att visa när de en dag berättar för sina barnbarn. Boels far var präst så hon fick gå i kyrkan varje söndag. Hon visade en skrivbok från när hon gick i andra klass. Eleverna beundrade hur snyggt man skrev på den tiden. Greta berättade bl a om potatislov, grisslakt, avsaknad av kyl och frys. Boel berättade bl a om duschning varannan fredag i skolan, mat som grisfötter och gristunga. Eleverna fick också höra om att man spelade kula, plockning av kålmaskar, strumpstoppning, skamvrå, kvarsittning, psalmsång m m. Trevligt att Boel och Greta delade med sig av sina minnen. Skrivet av Ellinor och Birgitta från Vä bibliotek

Berättande på Vä bibliotek om "Hur det var förr" för 5-åringarna från Vä förskola

Först ut av berättarna var Ulla från Vä som kom på morgonen den 1 mars. Ulla berättade barndomsminnen i 45 minuter. Hon växte upp på landet i en gård i Kyllingaröd, gården som finns ingraverad på ett vackert fat visade Ulla för oss. Hon visade också ett foto av sig själv som barn, en söt liten flicka som alltid hade rosett i sitt hår, ofta i färger som passade till klänningen. Sedan berättade Ulla med inlevelse och ibland med dramatik. Hennes lekkamrat Kerstin var med om de flesta av äventyren och bl.a. älskade de att cykla när de var 5 år och var nästan alltid ute och lekte. Om hon och Kerstin blev ovänner så fick de snabbt bli sams igen, annars hade de ingen att leka med. Hemma hade de radio men ingen TV och när man ringde fick man lyfta luren och begära telefonnumret man skulle till, man kunde t.ex. säga jag ska till fem noll. De hade inget lördagsgodis utan fick bara godis ibland, det brukade bli karameller i en pappersstrut, karamellerna fick man välja ur stora glasburkar i lanthandeln. Precis som i Bullerbyn, den filmen hade några av barnen sett och visste vad Ulla menade. När familjen skulle till Degeberga och handla åkte de häst och vagn och i lanthandeln där de handlade luktade det sill. Där såldes också verktyg, tyg och mjölet vägde de upp och kaffet malde de i en kvarn. När de några år senare köpte en bil så mindes Ulla att det satt en väska fastspänd bak på bilen, det liknade en resväska. Vi fick under stor spänning lyssna till när Ulla och Kerstin hörde mystiska steg utanför lekstugan och sedan blev de inlåsta av någon som de trodde var en tjuv eller ännu värre! Det blev nästan mörkt och när ingen kom för att hämta de mörkrädda flickorna som ropat på hjälp steg spänningen när vi fick veta att flickorna krossat en ruta i ett fönster högt upp och gemensamt lyckades pressa sig ut. Ibland hände det att Ulla hittade på hyss precis som en viss Emil i Lönneberga, en gång plockade hon av alla blommorna på Löjtnantshjärtan för att ge till ägaren, men det blev inte så uppskattat som Ulla hoppats eller när hon välte burken med te ut på hela golvet, det var ju inga påsar på den tiden utan ”massor” av blad. En annan likhet med Emil var att Ullas familj hade en egen Krösamaja som Ulla tyckte väldigt mycket om, hon hette Johanna och hjälpte till på gården. Precis som Krösamaja bar Johanna förkläde och Ulla minns hur hon satt ute på åkern och delade potatis med en kniv när det skulle sättas potatis, en stor kontrast mot dagens maskiner. När Ulla slutat sina trevliga berättelser lånade barnen med sig lite böcker till förskolan, en del av böckerna handlade om hur det var förr.

Den 8 mars var det Alves tur att komma och berätta för andra förskolebarn om hur det var att växa upp på 40-talet på gården Toftadal i Örmatofta. Han visade också foton från den tiden. Barnen förvånades över hur konstig barnvagnen såg ut som Alve legat i. När han berättade om att man lekte gömme och spelade spel undrade barnen om det var Tv-spel men fick veta att det var Fia. På vintern åkte man mycket skidor och skridsko. De fick också veta att det inte fanns någon förskola på den tiden. Alve var hemma hos sin mamma tills han som 7-åring började i Örmatofta skola(är bostad i dag). I skolan hade man bänkar och det var viktigt att man skulle ut och få luft på rasterna. Alve hjälpte till på gården. Han fick bl a så morötter m m och rida ut hästen på bete. Han blev sen själv lantbrukare i Brearöd. Alve berättade om mjölkkor och olika sätt att ta hand om mjölken, odling och gallring av betor och att en sugga kunde få 7-15 kultingar. Barnen kände till olika sädesslag men de hade säkert nya kunskaper med sig hem efter den trevliga berättarstunden med Alve. Efteråt tittade de i böcker om bondgårdsliv och förr tiden, de lånade också med sig av böckerna till förskolan.

Skrivet av Birgitta och Ellinor från Vä bibliotek

Berättandets tråd på Gamlegården

Under vintern och början av våren har berättarprojektet med förskolorna på Gamlegårdsområdet fortsatt. De förskolegrupper som var med på berättarvandring under hösten blev nu inbjudna till en berättarstund på biblioteket. Vi hade valt att berätta om H.C. Andersen och hans sagor och helt plötsligt dök H.C. själv upp på biblioteket. Han hade hög hatt och käpp och en låda med sig. Ur lådan plockade han fram olika föremål och med hjälp av dessa berättade han sagan om Svinaherden. Innan barnen gick tillbaka till förskolan fick de med sig en sagopåse med olika små saker och ett uppdrag att till nästa gång hitta på en egen saga utifrån dessa. Efter en månad kom så barnen tillbaka och berättade de mest fantasifulla sagor för varandra och för oss. Vi ställde ut föremålen och texterna i en monter på biblioteket, så att fler kunde få ta del av barnens påhittighet. Här kan du läsa barnens sagor. En gång va det en kamel som skulle se om han hittade gräs han kunde äta lite på. Först åt han gräs och sen kom han till spegeln..där kom det upp en häxa som sa: - du ska inte titta dig i spegel..gå din väg! Kamelen gick o gick..så träffade han en pojke och pojken sa: -vad letar du efter? Jag letar efter en spann som häxan snott sa kamelen Hoppa upp på min rygg..sa han till pojken..så kan du hjälpa mig..dom vandrade iväg och träffade pojkens katt..han frös så mycket att han hade smugit in under en mössa..de kunde knappt se honom men pojken lockade och kallade på katten så att den kunde få lite mat och hoppa upp till pojken och värma sig Nu måste ni hjälpa mig hitta häxan sa kamelen..de gick o gick tills de kom fram till en vattenpöl de tittade ner och såg plötsligt häxan komma flygande rätt ner i vattenpölen..hon stannade och sa va inte rädda jag är en snäll häxa som bor här i vattenpölen.. sen flög hon ner i vattenpölen igen Pojken som hade sina fina röda stövlar tittade på dem och sa nej mina stövlar är alldeles leriga..han började hoppa i vattnet så de blev fina sen tog han av både sina stövlar och strumpor och hoppade barfota i vattnet..-titta! Ropade katten..det står en spann bakom trädet..de smög fram och tittade..den va fylld med godis på en lapp stod det –varsågoda denna spannen är till er..från häxan Vilken snäll häxa sa pojken Han tog spannen sen gick pojken katten och kamelen hem Snipp snapp snut..så va sagan slut. Femåringarna på Tvedegårds förskola