Berättarafton i Degeberga

Tisdagen den 29 november var det berättarafton i Hembygdsparken i Degeberga. Samlade kring fint dukade småbord och i stearinljusens sken, lyssnade vi på många underhållande berättelser och fikade på Café Trolldegens goda, hembakta kakor. Först ut med att berätta var 7-åriga Tindra, som berättade en både läskig och söt spökhistoria. Tindra drog igång berättandet och efter denna strålande inledning fick vi höra massor av historier – både roliga, sorgliga, sanna, påhittade och kanske en och annan extra ”kryddad” berättelse. Många historier handlade om hur det var i Degeberga förr i tiden, men även en och annan berättelse som utspelade sig mer i nutid berättades, som till exempel den om linet och mössen. Den handlade om stadsborna som flyttade till en gård på landet för att prova på linodling. Med ett stort engagemang såddes och skördades linet och allt var gott och väl. Linet förvarades i gårdens gamla hönshus där det hängde och torkade. Denna höst var dock gårdens invånare förvånade över att gården verkade helt fri från möss – inte en enda mus hade synts till. Detta fick sin förklaring då hönshusets dörr öppnades och linodlarna fick se sitt verk förvandlat till världens största musbo! Linet som hängt på tork användes både som mössens ”motorväg” och som deras gourmetmiddag. Många lyckliga möss, men med affärsidén att odla lin blev det inget av! Vidare fick vi bland annat höra en sägenomspunnen fiskehistoria om hur fiskare från Degeberga blev varnade för storm av en pojke som plötsligt dök upp mitt på havet, roliga episoder om byns originalpersoner och detaljrika barndomsberättelser. Vi fick också veta att den första hopsydda kroppsdelen i Sverige tillhörde en bonde från Degebergatraken. Bonden råkade hugga av sig tummen när han skulle nacka en höna. Tocken i hönsgården var kvickt framme och snappade åt sig tummen medan den stackars bonden åkte iväg till doktorn. Men doktorn for tillbaka till gården och fick fatt på tummen som tillslut syddes fast. Slutet gott, allting gott, och bonden kunde använda sin tumme som vanligt igen! Ett stort tack till alla som delade med sig av sina historier och som berättade dem med så mycket inlevelse och värme. /Jessika