Sara Arámbula på Tollarps bibliotek

Skånska skrönor

En ruggig onsdagskväll i mitten av december vandrar vi väntande fram och tillbaka. Kommer hon inte snart? Men så hör vi ytterdörren till biblioteket öppnas och hon kommer in med två kandelabrar i högsta hugg. Hon är på plats och vi andas ut. Tillsammans får vi kandelabrarna med stearinljusen på plats och släcker lysrörslamporna i rummet. Den dämpade belysningen med levande ljus ger en fin inramning till den stundande berättarkvällen. Folk börjar komma, småpratar med varandra och med kvällens gäst. När klockan är slagen är alla sittplatser upptagna och Sara Arámbula intar scenen. Hon är apotekaren som numera lever på sitt berättande och 2009 blev nordisk mästare i berättande. Ikväll gästar hon Tollarps bibliotek för att berätta skånska skrönor. Vi får oss en lång rad av humoristiska och dråpliga skrönor serverade på ett underhållande sätt. De handlar om allt från spöken och snapphanar till chokladkalendrar, fyrkantiga ägg och en lus stor som en gris!

Kvällens första berättelse utspelar sig i Skepparslöv. Där bodde Saras mormor och morfar och där invid kyrkogårdsmuren förvarades ved i stora staplar för att användas till uppvärmningen av byns kyrka och skola. Men brännehögarna hade en tendens att sjunka lite väl fort och fortare på nätterna än på dagarna… Morfar bestämde sig för att ta fast vedtjuven och uppfinningsrik som han var spände han upp snubbeltråd runt högarna och en tråd som gick därifrån in i sovrummet. Den tråden hade en liten pingla i änden och nu skulle han höra så fort någon försökte sig på att stjäla bränne. På kvällen lade sig mormor och morfar för att sova, men det dröjde inte länge förrän den lilla klockan pinglade och morfar for upp. Nu gällde det! Han skyndade sig ner för trappan, fick på sig sina tofflor och klev iväg mot brännehögarna. Han insåg dock snabbt att i sin vita nattskjorta och med nattens klara månsken så skulle vedtjuven snart se honom om han kom klivande på detta sätt. Så han tog sig in på kyrkogården och började smyga fram mellan gravstenarna. När han kommer fram till den del av kyrkogårdsmuren där veden ligger så ställer sig morfar uppe på muren och ropar: ”Nu tar jag dig din jävel!” Hoppar ner och ska springa efter tjuven som är på väg därifrån. Men att hoppa i mörker och med tofflor på fötterna är ingen bra kombination. Morfar vrickar foten och kan inte springa efter tjuven som han ser försvinna i fjärran… En annan person som är ute denna natt är distriktssköterskan. Hon är en stursk kvinna, som inte är rädd för något och som absolut inte tror på spöken eller andra vidskepligheter. Efter ett nattligt sjukbesök kommer hon nu cyklande mot kyrkan. När hon närmar sig kyrkogården anar hon något vitt fladdra mellan gravstenarna. Vad kan det vara? Hon saktar in för att kunna se vad det är. Men så står plötsligt en vit gestalt uppe på kyrkogårdsmuren och ropar med hes stämma: ”Nu tar jag dig din jävel!” Distriktssköterskan som aldrig har trott på gengångare eller andra vidskepligheter ändrar på en gång uppfattning och cyklar, som hon aldrig tidigare gjort, för att komma så fort som möjligt ifrån platsen. Dagen därpå beger sig mormor till byns affär för att handla och där inne står distriktssköterskan och berättar livligt om att hon under natten mött ett spöke vid kyrkogården. Då börjar mormor i sitt stilla sinne undra om detta spöke kan ha något att göra med morfars nattliga tjuvjakt… Ett litet smakprov på Sara Arámbulas skrönor!

Förr i Färlöv

Så var det dags för berättarcafé på Färlövs bibliotek. Uppslutningen var stor, många Färlövsbor hade tagit sig till biblioteket för att lyssna på de lokala berättarna. Vi fick lyssna till berättelser inspirerade av en gammal kasse upphittad på en vind. En kasse som visade sig innehålla kassakvitton från tidigt 1900-tal gällande Färlövs IOGT-rörelse. Från kvittona kunde man utläsa tex vad som fanns för olika industrier och hantverk,vad man åt och drack, var man handlade, och inte minst vad det kostade. Kaffe var en ständig utgift för IOGT, man köpte också cigarrer för festerna och bengalisk eld till nyårsfirande. Vetebröd och småbröd skickades från Kristianstad med tåg. 1917 uteblev småbröden från leveranserna, det var nämligen brist på smör pga kriget. I oktober 1908 blev det invigning av det nya IOGT-huset, vackert beläget i furuskogen och med 3 hyreslägenheter och en samlings lokal som sades kunna rymma 300 personer.

Från IOGT till StenOls lanthandel i Färlöv. Att flytta från storstaden Malmö till landsorten Färlöv var inte lika populärt hos alla i familjen Sten Olsson. En av sönerna vände ”mössan bak och fram” fick vi veta. Men familjen trivdes och affären sköttes förträffligt till Färlövbornas stora glädje. Utbudet av varor var minst lika stort som i dag, men betydligt mer variationsrikt. Allt man behövde fanns i princip att tillgå. Behövde man emellertid mjölk och andra mejeriprodukter fick man länge gå till mejeriet. Var man inte stadd i kassan fanns alltid möjlighet att skriva upp i en bok, och betala längre fram. Någon ränta var det inte tal om. StenOls var känd för sin stora generositet, ingen i Färlöv skulle behöva vara utan det nödvändigaste. Att flytta från Malmö till Färlöv, var nog så långt men från Västmanland till Skåne var det betydligt längre. Detta gjorde vår sista berättare, hon flyttade hit och hittade kärleken. En kväll cyklade hon uppklädd i ridkläder längs byavägen när hon första gången ser sin tillkommande komma körande i röd sportbil. Andra gången är hon inte lika uppklädd, utan kommer direkt från betstycket. Denna gång blir hon erbjuden skjuts och det tar inte lång stund innan cyklen ligger i diket och hon sitter i bilen. Denna kärlek håller än i dag. Skånska språket bjöd på många svårigheter och många var missförstånden. Men inga svårigheter var för svåra att överbrygga, och är det inte så att kärleken övervinner allt?

Berättarafton i Degeberga

Tisdagen den 29 november var det berättarafton i Hembygdsparken i Degeberga. Samlade kring fint dukade småbord och i stearinljusens sken, lyssnade vi på många underhållande berättelser och fikade på Café Trolldegens goda, hembakta kakor. Först ut med att berätta var 7-åriga Tindra, som berättade en både läskig och söt spökhistoria. Tindra drog igång berättandet och efter denna strålande inledning fick vi höra massor av historier – både roliga, sorgliga, sanna, påhittade och kanske en och annan extra ”kryddad” berättelse. Många historier handlade om hur det var i Degeberga förr i tiden, men även en och annan berättelse som utspelade sig mer i nutid berättades, som till exempel den om linet och mössen. Den handlade om stadsborna som flyttade till en gård på landet för att prova på linodling. Med ett stort engagemang såddes och skördades linet och allt var gott och väl. Linet förvarades i gårdens gamla hönshus där det hängde och torkade. Denna höst var dock gårdens invånare förvånade över att gården verkade helt fri från möss – inte en enda mus hade synts till. Detta fick sin förklaring då hönshusets dörr öppnades och linodlarna fick se sitt verk förvandlat till världens största musbo! Linet som hängt på tork användes både som mössens ”motorväg” och som deras gourmetmiddag. Många lyckliga möss, men med affärsidén att odla lin blev det inget av! Vidare fick vi bland annat höra en sägenomspunnen fiskehistoria om hur fiskare från Degeberga blev varnade för storm av en pojke som plötsligt dök upp mitt på havet, roliga episoder om byns originalpersoner och detaljrika barndomsberättelser. Vi fick också veta att den första hopsydda kroppsdelen i Sverige tillhörde en bonde från Degebergatraken. Bonden råkade hugga av sig tummen när han skulle nacka en höna. Tocken i hönsgården var kvickt framme och snappade åt sig tummen medan den stackars bonden åkte iväg till doktorn. Men doktorn for tillbaka till gården och fick fatt på tummen som tillslut syddes fast. Slutet gott, allting gott, och bonden kunde använda sin tumme som vanligt igen! Ett stort tack till alla som delade med sig av sina historier och som berättade dem med så mycket inlevelse och värme. /Jessika

Stora Lusens skinn

För att ALLA barn och elever i Kristianstad kommun ska få ta del av kultur iförskolan och grundskolan har Barn- och utbildningsförvaltningen och Kultur- och fritidsförvaltningen arbetat fram en modell som heter KULTURNYCKELN. Biblioteken bjuder in alla 6-åringar till sitt närmsta folkbibliotek för att bl a väcka barnens intresse för berättelser, böcker och läsning. De får då ”Barnens andra bok” av Siv Widerberg som gåva. 6-åringar från Väskolan och Öllsjöskolan har under hösten varit på besök på Vä bibliotek. De fick då inte bara biblioteksinformation och sin gåva , de fick också sagan ”Stora lusens skinn” berättad för sig. De lyssnade med stort intresse och blev så inspirerade att de tillbaka i skolan gjorde fantasifulla teckningar till sagan för att sedan ställa ut dem på biblioteket.